Idag segade vi enda fram till klockan 17. Tyra blir väldigt låg av detta väder, så hon låg och sov i sängen. Vid 17-tiden klädde jag på mig och packade ryggsäcken med vatten och märgen, sedan begav vi oss ut till skogen. Båda hundarna med!
Vi gick i skogen, hundarna fick springa av sig, gick och nosade lite här och där. Sedan hittade vi ett jättemysigt ställe där vi satte oss ner, hundarna fick varsitt märgben att tugga på i 5-10 minuter. Efter att de fått sin lilla picknick så började vi gå vidare. Idag ville jag ha hundarna kopplade, kände för det, saknar kontakten man har när de är kopplade. Helt annan kontakt än när de nästan alltid går okopplade. Båda gillade bara läget och gick fint bredvid mig. 

Något jag kommer sakna när jag flyttar ifrån detta ställe, det är då skogen, aldrig hittat någon mysigare och så STOR skog som vi har här. Ni som bor i stockholm och ni som gör en tripp till stockholm måste komma och besöka Grimsa Naturreservat!
 
Det liksom blåååååååååser..
Tyra in action. Run forrest, ruuuuuuun!
Detta är då den berömda bollen som överlevt i flera flera veckor med endast några skrapsår. Här ser ni Tyra när hon försöker både bita och klösa sönder bollen, nämnde jag att jag har en katt-hund?
Igår gick jag ner till ängen och tränade ännu mer lydnad med Tyra. Vi körde linförighet och ställande. Tyra vill fortfarande inte gå precis vid min fot, utan hon vill gärna gå en liten bit ifrån. Sen är hon väldigt seg, men det beror nog ganska mycket på värmen. Jag testade med en sak, att ge henne beröm, och då jädrar blev det fart på henne, hon gick jättefint, kollade upp och gick vid foten.

Vi fick även hundar till mötes. Gick jättebra, berömde Tyra helatiden. Vi har också skvallertränat lite! Ca. 5-10 minuter. Tyra är ju van vid andra hundar, hon är van att det finns hundar runt omkring henne, felet är att hon inte litar på hundarna, utan hon ser de som fara, vilket jag förstår iom. traumat som hon varit med om.

Har någon tips på hur jag ska Tyra att gå närmre mig vid linföringen?
 
Har ni några önskningar på vad ni vill läsa om oss? Eller kanske videofilmer där vi är ute i skogen, gör trix, tränar på något.

Kommentera gärna vad ni saknar på bloggen!
 
Tyvärr inga bilder från promenaden..

Hejhopp säger en MYCKET glad matte!

Efter att ha sett några lydnadsfilmer på youtube så blev jag starkt sugen på att dra ut slöfocken och träna lite lydnad, fast med Tyra så är det ju uppenbart att hon tycker det är pisstråkigt. Vi gick ut, och hamnade på ängen. Jag visste att Tyra aldrig skulle få upp kontakten med mig på en gräsmatta, fööör mycket lukter, speciellt med nyklippt gräs också. Så jag tog henne till trottoaren. Först körde linförighet utan koppel, eftersom hon är så van med det. Hon är bra på att sitta vid foten, men inte bra på att gå vid foten, men hur som helst så bad jag henne gå fot, aaaaand she made it. Okej tänkte jag, nu är det dags att försöka få henne att ha ögonkontakt med mig. Vi gick, hon vid sidan av min fot, och varje gång hon kollade upp så klickade jag med klickern. Vi fortsatte så tills hon började ha kontakten lite längre, och nu blev det bara längre och längre.
Trodde aldrig att Tyra skulle tycka om lydnad, hon har ju inte visat intresse förut.

Annars har vi tagit en mindre promenad runt ängen, men vi var ute i iallafall 1 timma. Vill ju inte köra så hårt med henne med tanke på knät.
Så det vi gjorde när vi var ute var:
Lydnad
Trix
Sök.

Ha det bra!!
 
Detta är då Tyra när hon tvättar sig. Hon sitter platt på rumpan, med benen särade, tycker det är väldigt roligt att se, ser lite lustigt ut!

Igår gjorde Tyra och Buddy ingenting, förutom att vara hemma och gå några fjuttpromenader. Efter den hemska natten så tyckte jag att Tyra behövde vila.

Idag blir de nog ut till skogen, eller så går vi några kilometer på spåret och sen tränar vi lite godissök o några trix här hemma. Det regnar ju idag, vilket det kommer göra några dagar framöver. Vad gillar ni att gå bäst i? Regn/soligt/molningt/snö? Själv gillar jag molnigt och regn, dels för att vi är nästintill ensamma i den stora feta skogen, och för att det är allmänt mysigt med regn och molnigt är nog det bästa av allt, då är det varken kallt eller överhettande varmt.

Nu blir det sen frukost!
 
Igår var ingen vidare bra natt.. På dagen fick Tyra springa, och hon sprang bara 2 längder, sedan var det inget mer spring, men det var tydligen 2 gånger för mycket.
Under natten så blev Tyra stel, hon kunde inte röra det onda benet, så fort hon rörde det, eller skulle justera ställning i sängen så började hon skrika, och där sitter man, helt hjälplös. 
Jag ska ringa och boka tid hos någon specialistortoped och se vad det är. Jag gissar på en korsbandsskada, det stämmer ju in till 100 procent när man läser om symptomen: Stel efter vila, haltande i någon minut, ovilligt belastar hon inte det benet, utan de andra tre, vill inte böja benet utan går gärna rakt med det.

Om det nu blir operation, vilket jag tror, så undrar jag hur det ska gå med att ha Tyra på internatet. Det finns säkert något bra rehab i Karlstad också, hoppas jag.

 
Idag gick jag och pappa ner till stranden som ligger 5 minuter bort.
Påvägen dit så möttes vi av ett rådjur, Tyra gick lös. Jag ville inte koppla henne, jag ville se hur hon reagerar. Innan när vi mött rådjur så har hon inte brytt sig så värst mycket, utan hon bara kollar på dom.
Nu var rådjuret ca. 20 meter ifrån oss, och Tyra sitter bredvid mig, okopplad.
Rådjuret stirrar på oss i några sekunder, för att sedan traska vidare, och inte springer den heller, utan den går i slowmotion. Ganska intressant. Tyra gjorde ingenting, hon satt där och kollade.

Sedan möttes vi av duvor, vilket Tyra älskar. Hon kan springa efter duvorna på kommando, då kommer hon först och sätter sig bredvid mig, sedan säger jag ''Ta fågeln'', då går hon in i sin ''jakt''ställning och smyyyyyger fram till duvorna, sedan blir det full fart!

Åter till stranden då, Buddy fick bada, Tyra doppade mer sig. Hon är väldigt framtung, så hon sjunker som en sten, så vi ska införskaffa en flytväst åt Tyramyra. Stolt är jag ändå, att hon doppar sig tills hon behöver simma. När jag tog han dom Tyra för 3 år sedan var hon rädd för vattnet, fy den som skvätte vatten. Sen en sommar var matte vääääldigt elak och bar in henne i vattnet 4-5 gånger. PANIK (!!!) tänkte Tyra, men tro mig, efter dessa 4-5 gånger, så ville hon i själv, och nu älskar hon att doppa sig. :-)
 
Här hemma leker vi ofta med fotbollar, dock håller fotbollen i max 5 minuter, sedan är den sönderbiten. Men! Ett undantag har uppstått, vi har en boll här, som Tyra lekt med i över 2 veckor utan att den gått sönder, en mycket hård boll må jag säga.

Tyra blir väldigt trött av att leka med fotbollen, dels för det ligger väldigt mycket hjärngympa i att försöka ta sönder bollen, och att spela med sig själv.

Nu till en annan sak: Jag har länge funderat på att börja med rallylydnad, jag tror att Tyra skulle gilla det, och det sliter ju inte på hennes knä heller. Har ni några fler tips på vad man kan göra med en staffedam? Det ska inte slita på hennes knän. Kommentera gärna.


 
Jag tänkte att jag skulle berätta lite om den hemska händelsen som påträffades för 4 år sedan.

Tyra började bli något dominant vid 7 månaders ålder, men detta var då inget problem, utan hon valde själv vilka hon ville vara med, resterande sket hon bara i.
Hon har alltid varit lyhörd och har aldrig stuckit efter någon hund.

Rottweiler vid namn Elektra var snäll, men hade många problem. Tyra och Elektra var bästa vänner och de fungerade bra tillsammans. En dag, ute på gården så står då Tyras dåvarande matte med Elektras matte, och hundarna leker. Det kastas en pinne, och båda springer efter den. Tyra, snabb som hon är, kommer först och Elektra någon sekund efteråt, och där smäller det. Elektra tar tag i Tyras nacke, helt oprovocerat, skakar om Tyra som en j*vla disktrasa, och Tyra vill bara skydda sig själv, försöka komma loss. Tyra hugger i luften, hon försöker göra allt, men inget går. Elektras matte springer fram, stryper Elektra med halsbandet, Elektra slutar inte, hon bara fortsätter, tar nya tag hela tiden. Slänger Tyra, tar nya tag, slänger och tar nya tag.
Tyras ögon är helt utåtstående. Tillsist tar Elektras matte kopplet och spänner det vid magen, drar allt vad hon har, men Elektra släpper fortfarande inte taget.
Vad ska nu hända? Det enda som fanns i tankarna var ''Nu är Tyra död''. Elektra ska just ta ett nytt tag, och då drar matte bak henne, och där ligger Tyra, helt utmattade och chanslös. Alla trodde att hon var död, men vilken kämpe man har.

Det blev 4 bett, såren läkte fint, men vad gjorde psyket? Psyket försämrades och försämrades.
Jag säger att det är ett mirakel att Tyra fortfarande lever, och det är ett mirakel att Tyras psyke inte är aggressivt.

I nuläget har Tyra MYCKET svårt att lita på andra hundar, det krävs en lång lång lång tid innan hon får den minsta tillit. Vi har klickertränat, vi klickertränar fortfarande, men har inte börjat helt med det än.
Hon är så duktig ändå, hon kan gå förbi andra hundar, men hon struntar i dom.

Vi var till en och en annan hundkonsultation. Ena hundutredaren sa att Tyra var en mycket klok och smart hund, jo tacka för det. Hon sa att Tyra väljer kloka val, som att strunta i den andra hunden, och varje gång vi går förbi en annan hund med koppel så går hon i båge, ja jo det stämmer.
Detta sa hundutredaren, var ett mycket bra och klokt val. Tyra vill inte skada någon hund, hon vill bara ha sitt space, får hon inte det så är hon snabbt på och jagar den andra hunden tills den satts på plats. Jag själv tycker det är helt OK, men det är svårt att förklara för den andra hundägaren att detta bara är deras sätt att vara, att det är så de uppfostrar varandra.

Tyra har fått mycket hjälp av en hund som heter Sam. Sam lärde hon känna för ca. 1 år sedan. Sam är en 9 årig stor blandrashane, kastrerad, en väldigt lugn hund som ger Tyra den space hon behöver. Tyra har aldrig ens behövt säga åt Sam att hålla sig borta. Sådana hundar som Sam fungerar utmärkt. Nu har Sam Tyras tillit till 100 procent, och de kan äta från samma mat utan att något händer.
Jag började gråta när jag såg att Tyra kunde vara med en annan hund förutom Buddy. Jag fick upp hoppet igen, jag började kämpa, vilka glädjetårar man fick.

Egentligen skulle jag vilja träffa så många hundar, inte på samma gång, men jag skulle vilja träffa någon, med en säker hund, och en hundkunnig människa, som förstår deras språk. Jag skulle vilja se det i mina ögon, hur hon verkligen vill vara, hur stor hennes rädsla och osäkerhet egentligen är. Jag skulle vilja veta om jag bara överdriver ibland. Jag vet ju att hon inte vill göra den andra hunden illa, hon har haft MÅNGA tillfällen som hon (vad jag trott) skulle gjort det isåfall.

Nu fortsätter vi att träna, och denna rädsla SKA försvinna, hon måste förstå att hundar inte är monster.
 
Tyra älskar att klia ryggen på gräsmattor. Hon kan springa i full fart och sen bara slänga sig på rygg och börja rulla sig.

Vi bor ju vid ett naturreservat, så här finns det fullt av gräs och skogar, något som Tyra älskar.
Vi gick ner till en stor gräsmatta ca. 100 meter utanför oss, där tränades det lydnad, inkallning, godissök och lite trixmix.