Foto: Cassi Karlsson

Iförrigår och idag har vi tränat lydnad, med mest fokus på positionen. Hon har en tendens till att gå för långt fram då hon blir så taggad, så det är där vi håller på och fixar till. Det går bättre och bättre och jag kan inte vara annat än stolt över henne!
Hon är så härlig att träna med, hon visar en sån fin attityd och vill bara mer och mer hela tiden.
Vi tränade lite liggteknik och fick in härliga snabba lägganden!

Imorgon är det tänkt att vi ska spåra och träna lydnad, vi får se hur vädret blir..

I förmiddags for vi ut och äventyrade lite. Tyra var lös i princip över allt. Så roligt när folk stannar och tycker att hon är duktig som alltid vänder sig om för att hålla koll på matte.
Det var till och med en bil som tutade och skrek genom fönster ''VILKEN DUKTIG OCH FIN HUND'' :D
Man blir ju lite glad, sånt kan verkligen göra min dag.

Idag fick jag också kontakt med Tyra när hon såg en katt. Innan har det varit omöjligt att få kontakt med henne, hon liksom låser sig, men nu så! Tänkte börja skvallerträna på katter, hoppas det går för sig!

Körde lite lydnad också. Hon tog upp fin kontakt, och man märkte att hon var taggad på att börja träna igen. Körde bara kortakorta pass för att se om hon minns något, och det gjorde hon minsann! :D

I våras mådde jag inte så bra psykiskt, låg iprincip hemma hela dagarna i 1-2 månader, orkade inte göra någonting, inte ens med hunden.

Åkte iväg till härliga norrland i maj, och har varit där tills nu, fått pusta ut och ta tag i livet igen, med mycket hjälp av min fina pojkvän!
Iförrigår for jag hem igen. Det var så skönt att se Tyra och Buddy, som jag saknat dom! Just nu känns allt härligt, jag mår bra och vill bara vara ute hela tiden. Imorgon hade jag tänkt ta igen lydnaden, sen hade jag faktiskt tänkt börja med dogparkour, fast jag tänkte köra i skogen istället för lekparker etc. Det ser jag fram emot, ska bli roligt!

Jag uppdaterar nog mer imorgon, tänkte bara slänga in ett inlägg så ni vet att vi lever!

Lite gamla bilder på Tyramyran..

Från att ha en hund som tyckte att lydnad var hur tråkigt som helst, så har jag nu en hund som ÄLSKAR lydnad. Hon har en underbar attityd och vill bara ha mer o mer o mer! Underbart.

Idag gick vi ut och tränade. Vi tränade starter på fria följet, och sedan körde vi lite liggteknik. Allt gick suveränt!
Vi körde lite passivitetsträning också, gick hur bra som helst. Hundar sprang lite överallt, men Tyra chillade och hade hakan i backen. Jätteskönt!
Solen har lyst hela dagen, och det är så underbart. Alltid ett leende på läpparna när solen är framme.

Jag bjuder på en bildbomb ifrån dagen!

Idag gick vi på isen, dock var vi väldigt nära land, vem vill plumsa in i isen liksom? Lite riskabelt, speciellt när man har en hund som inte lärt sig simma ;)
Hundarna fick springa av sig, men fasen vad mycket människor det var ute. När det är mycket människor, och jag går tillsammans med någon så blir jag så jäkla förvirrad, vilket smittar av sig på Tyra. Jag måste verkligen bara fokusera på Tyra, annars stänger hon av sig och går sin egen väg.
Idag fick vi lite bakslag, men vad gör det? Vi backar ett steg, och börjar därifrån!

En härlig dag, med massa sol!

Sådär! Idag rotade jag äntligen fram kameran igen. Jag köpte ett minneskort, så nu är det bara att tuta och köra med bilder.

Idag har vi tränat lydnad, lydnad och ännu mer lydnad.
Jag kör för det mesta baklängesmarsch, men då och då brukar jag köra vanlig marsch.
Det stora problemet jag har är att Tyra ofta blir övertaggad, så hon går långt fram. Men jag har fått tips från en tjej, så nu har jag några metoder som jag ska testa. Sedan ska vi börja träna liggteknik, så jag får fram snabbare lägganden.

Jag har inte kedjat ihop något FF än, utan kör bara raka sträckor. Får se när jag kedjar ihop med höger- och vänstersvängar.
Bråttom har vi iallafall inte!

Förövrigt så blir Tyra gråar och gråare, men det märks ju inte i hennes hjärna iallafall.. Lär väl få leva med en valp resten av hennes liv!

Hallå i stugan! Jag tänkte börja blogga igen, lite smått iallafall.

Inte hänt något särskilt, jag har flyttat hem igen, Tyra skadade sig, men är frisk igen, och ja, vi har börjat träna och gått fina härliga promenader.

Det är synd att jag missat vilken härlig attityd Tyra har i träningen, hon verkligen älskar att jobba och använda hjärnan, trots att hon är lite trög.
I lydnaden så jobbar vi upp attityden, vi försöker ha så roligt som möjligt. Vi tränar upp följsamheten, FF, läggande under gång och inkallning. Jag vill ha en bättre position, så det är något vi ska börja rikta oss in på mera nu.
Hur har ni tränat in positionen? De flesta jag känner att kört med kloss, någon som kört på något annat sätt?

Vi har börjat om med skvallerträningen också! Eller inte börjat om, men vi har tagit upp det igen. Hon snappade upp det rätt bra, men fan vilket misstag jag gjort. Eller jag har ju en jäkligt smart hund iallafall. När vi gick på kurs för skvallerträning så sa instruktören att jag skulle slänga godis på marken. Det gjorde jag, och fortsatte med det. Nu är  hon skvallerhund.. men hon skvallrar inte för mig - utan för marken! Hon verkligen stannar upp och trots inkallning så väntar hon på att det ska ploppa ur en godis från marken.. Någon som vet hur jag ska göra för att hon ska skvallra för MIG och inte för marken?
Är det bara att börja om och bara låta henne ta godis från handen?

Det är så mycket jag vill skriva av mig, så nu tänker jag faktiskt göra det.
När jag var liten, upp till 10 år så var jag alltid mig själv. Jag var en såkallad ''pojkflicka''.. Jag klädde mig som pojkar, umgicks bara med pojkar och några enstaka flickor. Jag hittade på bus, jag verkligen njöt av det livet.
När jag var 10 år flyttade jag till ett annat ställe, helt nytt för mig, och helt andra saker. I skolan jag började så var det gruppering redan då, då gick jag i 5an.. Killar var med killar, tjejer med tjejer, det var jag inte van vid.. Jag var van vid att alla umgicks med alla.. Jag var tvungen att klä mig i rosa, jag var tvungen att klä mig tjejigt, vilket jag inte trivdes i. Än idag, under 7 år så har jag aldrig haft på mig en klänning, folk tycker det är konstigt, men det är sån jag är.

Fram till 12års ålder så har jag alltid haft seperationsångest, jag lärde mig att sova i mitt eget rum vid tolv års ålder. Innan dess sov jag alltid mellan mamma och pappa. Jag har haft STOR seperationsångest. På alla fotbollscuper man var på så kunde jag aldrig sova, det var så illa att pappa var tvungen att komma mitt på natten, åka flera timmars bilfärd för att jag inte kunde sova. Jag vet inte varför, men det var så. Nu idag, fem år senare så flyttar jag hemifrån om 1 dag. Det är många tankar kring detta. Jag vet inte hur jag ska klara detta, jag kan inte se mig i ett sådant liv som jag ska leva nu framöver. Jag flyttar ifrån mina hundar, mina föräldrar, mina syskon och mina brorsbarn. Jag har så många tankar att jag inte orkar göra något om dagarna, jag har tappat glädjen i hundarna, jag har inte orken att ta ut dom på skogspromenader.. Det kommer bli tungt utan Tyra och Buddy, det vet jag. Jag skulle så gärna vilja ha dom där, få vara med dom helatiden, men tyvärr blir det inte så, och det är utav särskilda skäl. Jag får inte vara egoistisk, jag vet att hundarna skulle må 100 gånger bättre här hemma.
Samtidigt som jag har dessa tankar, så har jag också andra tankar.. Jag kommer starta ett helt nytt liv, ett mer vuxet liv, ett liv jag drömt om.

För ca. 1 månad sedan så fick jag kontakt med en väldigt fin människa, och det är tack vare henne som jag fortsätter att kämpa och verkligen vill gå i denna skola faktiskt. Jag ska få låna Lottas (som hon heter) hund. Leia heter hunden, och det ska bli väldigt intressant att få arbeta med henne. Jag var till dalarna för att träffa både Lotta, Leia och lillebrorsan Bill. Jag fick testa på att träna med Leia, vilket var helt underbart, jag tycker verkligen om denhär hunden. Vi klickade direkt, Leia var glad i mig, och jag var glad i Leia. Redan efter några timmar så kändes det bra, jag blev så glad och jag började se fram emot att få börja i skolan, och flytta hemifrån. Jag kan väl säga att Lotta är den som fått mig att vilja börja i skolan och ta ett stort steg framåt i livet, lämna allt hemma trots att det kommer bli svårt. Att hon lånar ut sin hund till mig, litar på att jag kommer ta hand om henne som om hon vore min egen hund, gör mig väldigt glad och stolt. Det ska bli så kul att umgås med Lotta, hon ser jag upp till till 100 procent. Jag har aldrig riktigt haft en förebild, men jag tror jag hittat en nu. 
Att få ha Leia hjälper mig väldigt mycket. Inte så att jag ersätter Tyra mot Leia, det gör jag verkligen inte. Leia kommer bli en väldigt skön hund att få bo med och ta hand om. Det kommer bli lärorikt att träna med Leia då hon redan är inlärd i de flesta hundsporterna.

Det jag faktiskt ser fram emot mest är att få träffa just Lotta och Leia igen, men också att få träffa alla andra, det verkar som ett underbart folk där i Forshaga (vi har snackat på facebook, de flesta av oss som ska börja och redan går där). Det ska bli så himla kul att få träna hund på riktigt nu, och till hösten/vintern ska jag och Leia troligtvis tävla. 

Ärligt talat så är jag vettskrämd. Det blir ett helt nytt liv, och jag hoppashoppashoppas det kommer finnast människor där som stöttar en. Jag är rädd för hur hårt jag reagera när det gäller att inte ha Tyra vid min sida. Jag har en sån stor seperationsångest när det gäller att sära på oss två. Jag hoppas att det blir som jag tänkt mig.. Jag hoppas att jag klarar det.

Idag segade vi enda fram till klockan 17. Tyra blir väldigt låg av detta väder, så hon låg och sov i sängen. Vid 17-tiden klädde jag på mig och packade ryggsäcken med vatten och märgen, sedan begav vi oss ut till skogen. Båda hundarna med!
Vi gick i skogen, hundarna fick springa av sig, gick och nosade lite här och där. Sedan hittade vi ett jättemysigt ställe där vi satte oss ner, hundarna fick varsitt märgben att tugga på i 5-10 minuter. Efter att de fått sin lilla picknick så började vi gå vidare. Idag ville jag ha hundarna kopplade, kände för det, saknar kontakten man har när de är kopplade. Helt annan kontakt än när de nästan alltid går okopplade. Båda gillade bara läget och gick fint bredvid mig. 

Något jag kommer sakna när jag flyttar ifrån detta ställe, det är då skogen, aldrig hittat någon mysigare och så STOR skog som vi har här. Ni som bor i stockholm och ni som gör en tripp till stockholm måste komma och besöka Grimsa Naturreservat!