Jag tänkte att jag skulle berätta lite om den hemska händelsen som påträffades för 4 år sedan.

Tyra började bli något dominant vid 7 månaders ålder, men detta var då inget problem, utan hon valde själv vilka hon ville vara med, resterande sket hon bara i.
Hon har alltid varit lyhörd och har aldrig stuckit efter någon hund.

Rottweiler vid namn Elektra var snäll, men hade många problem. Tyra och Elektra var bästa vänner och de fungerade bra tillsammans. En dag, ute på gården så står då Tyras dåvarande matte med Elektras matte, och hundarna leker. Det kastas en pinne, och båda springer efter den. Tyra, snabb som hon är, kommer först och Elektra någon sekund efteråt, och där smäller det. Elektra tar tag i Tyras nacke, helt oprovocerat, skakar om Tyra som en j*vla disktrasa, och Tyra vill bara skydda sig själv, försöka komma loss. Tyra hugger i luften, hon försöker göra allt, men inget går. Elektras matte springer fram, stryper Elektra med halsbandet, Elektra slutar inte, hon bara fortsätter, tar nya tag hela tiden. Slänger Tyra, tar nya tag, slänger och tar nya tag.
Tyras ögon är helt utåtstående. Tillsist tar Elektras matte kopplet och spänner det vid magen, drar allt vad hon har, men Elektra släpper fortfarande inte taget.
Vad ska nu hända? Det enda som fanns i tankarna var ''Nu är Tyra död''. Elektra ska just ta ett nytt tag, och då drar matte bak henne, och där ligger Tyra, helt utmattade och chanslös. Alla trodde att hon var död, men vilken kämpe man har.

Det blev 4 bett, såren läkte fint, men vad gjorde psyket? Psyket försämrades och försämrades.
Jag säger att det är ett mirakel att Tyra fortfarande lever, och det är ett mirakel att Tyras psyke inte är aggressivt.

I nuläget har Tyra MYCKET svårt att lita på andra hundar, det krävs en lång lång lång tid innan hon får den minsta tillit. Vi har klickertränat, vi klickertränar fortfarande, men har inte börjat helt med det än.
Hon är så duktig ändå, hon kan gå förbi andra hundar, men hon struntar i dom.

Vi var till en och en annan hundkonsultation. Ena hundutredaren sa att Tyra var en mycket klok och smart hund, jo tacka för det. Hon sa att Tyra väljer kloka val, som att strunta i den andra hunden, och varje gång vi går förbi en annan hund med koppel så går hon i båge, ja jo det stämmer.
Detta sa hundutredaren, var ett mycket bra och klokt val. Tyra vill inte skada någon hund, hon vill bara ha sitt space, får hon inte det så är hon snabbt på och jagar den andra hunden tills den satts på plats. Jag själv tycker det är helt OK, men det är svårt att förklara för den andra hundägaren att detta bara är deras sätt att vara, att det är så de uppfostrar varandra.

Tyra har fått mycket hjälp av en hund som heter Sam. Sam lärde hon känna för ca. 1 år sedan. Sam är en 9 årig stor blandrashane, kastrerad, en väldigt lugn hund som ger Tyra den space hon behöver. Tyra har aldrig ens behövt säga åt Sam att hålla sig borta. Sådana hundar som Sam fungerar utmärkt. Nu har Sam Tyras tillit till 100 procent, och de kan äta från samma mat utan att något händer.
Jag började gråta när jag såg att Tyra kunde vara med en annan hund förutom Buddy. Jag fick upp hoppet igen, jag började kämpa, vilka glädjetårar man fick.

Egentligen skulle jag vilja träffa så många hundar, inte på samma gång, men jag skulle vilja träffa någon, med en säker hund, och en hundkunnig människa, som förstår deras språk. Jag skulle vilja se det i mina ögon, hur hon verkligen vill vara, hur stor hennes rädsla och osäkerhet egentligen är. Jag skulle vilja veta om jag bara överdriver ibland. Jag vet ju att hon inte vill göra den andra hunden illa, hon har haft MÅNGA tillfällen som hon (vad jag trott) skulle gjort det isåfall.

Nu fortsätter vi att träna, och denna rädsla SKA försvinna, hon måste förstå att hundar inte är monster.
6/25/2012 11:30:17 pm

Vilken jobbig och otäck historia! Men du är stark, Tyra, som gör ditt bästa för att gå vidare!

Reply



Leave a Reply.